2010-09-01 11:10:23 [239]

Anna Johansson, Vetlanda

Varför?

Varför är du inte här? Varför får inte jag hålla i dig?

Nu har vi satt din urna, det känns så grymt. Du skulle ha varit här och lärt dig allt bus som dina syskon gör.

Idag har jag sökt jobb, jag klarar inte att gå till mitt gamla. Jag vill bara ha dig hemma igen. Du skulle varit här.

Det gör så ont älskade lilla pyre, jag vill inte att du lämnade oss.

varför???

0 kommentarer Kommentera » 

2010-08-13 13:43:50 [237]

Elenor, Onsala

vår lilla Thea

Idag är det 8veckor sedan vår lilla tjej dog i min mage efter 5 dagar över tiden då moderkakan lossnat helt från mig.
Det finns ingen förklaring till varför det händer,"det bara händer".
Hon var helt frisk, fulländad och redo att möta livet utanför min mage.
Hon fick aldrig chansen.... Hela graviditeten har flytet på utan minsta konstighet.

Jag tar nu en dag i taget och försöker sakta men säkert lära mig att leva med att min lilla tjej, vår dotter Thea är en ängel i himlen...

VARFÖR VARFÖR? det får vi aldrig svar på...
livet är så orättvist...

0 kommentarer Kommentera » 

2010-08-13 13:36:54 [236]

Elenor, Onsala

kramar!

Beklagar verkligen så mycket och lider med dig.

Idag är det 8 veckor sedan min lilla Thea föddes död med urakutsnitt efter att moderkakan lossnat helt från mig utan förvarning. Jag var 5dagar över tiden...

Varje dag är en ny dag som man måste kämpa igenom, hur hemskt det än låter så lär man sig att leva med det.

Jag har lärt mig att sorgen inte bara är svart och vit....
Sänder massor av kramar till dig!!

1 kommentar Läs kommentar » 

2010-08-13 - tilll ASTRIDS MAMMA!...

2010-07-30 18:21:41 [233]

Kajsa, Lund

Nationella riktlinjer för provtagning vid SUDI

Hej!

Är det någon som vet om det finns några riktlinjer i vårt land för provtagning vid SUDI?

Man undrar hur "slaskig" diagnosen plötslig spädbarnsdöd är egentligen. När vårt barn dog plötsligt och oväntat togs det inte ens några blodprover.

Någon annan som har råkat ut för slarvig utredning av sitt barn?

Kajsa

0 kommentarer Kommentera » 

2010-07-24 11:04:31 [230]

Ida, Uppland

Astrid

Nu har det snart gått tre veckor sedan som vår Astrid dog i min mage och föddes. Saknade är stor för oss. Vi saknar henne så.
Hon blev inte gammal vår fina Astrid.

2 kommentarer Läs kommentarer » 

2010-07-27 - Tack. Idag har vi begravning för vår Astrid, det är ofattbar...
2010-07-25 - Lider med er.., vet hur fruktansvärt det känns i både kropp ...

2010-07-14 19:57:59 [226]

Therése , Ljungby

Vårt älskade lilla änglabarn Frans

Varför??...
är frågan man ställer sig miljontals gånger om dagen.
I fredags 9/7 -10 kom gud och hämtade sin ängel.. vår fina efterlängtade gosse.
Dagen innan var jag på rutinmässig kontroll, hade känt mig lite konstig under natten och vår gosse var ovanligt lugn i magen den dagen. Inget hjärtslag sa barnmorskan, vilket var resan där hela mardrömmen började.
Jag var i v 38+3 och bara väntade på att förlossningen skulle starta..
Det har nu snart gått en vecka och jag saknar mitt lilla knyte så...
Det gör så ont i både kropp o själ!
Vi älskar dig Frans. Du kommer alltid att finnas här hos oss.
Sov Gott// Pussar från Mamma och Pappa

2 kommentarer Läs kommentarer » 

2010-07-19 - Det finns inga ord som räcker! Jag lider med er, det finn...
2010-07-16 - skickar en omtanke. jag känner sorgen med er. stor varm kram...

2010-06-21 19:50:47 [222]

Anna, Vetlanda

lilla prinsessan Sarah

För drygt en månad sedan dog min lilla bebis i SIDS. Hon var helt perfekt och dog på sin 3månadersdag. Ambulanspersonal och läkare gjorde allt för att få igång henne, men det gick inte.
Jag har fått höra om de här stadierna man ska passera och hur man ska bearbeta sin sorg och blivit erbjuden massor med hjälp av psykologer, men det enda är att bara låta dagarna gå.
Vi har fem barn kvar som alla är fantastiska, men lilla Sarah saknas så fruktansvärt.
Nu är begravningen över, telefonen har tystnat, det kommer inga besök utan förvarning längre.
Fast nu börjar jag och min man vakna ur vacumet, nu känns det så fruktansvärt tomt. Det är så sjukt jobbigt att försöka plocka bort den lilla spjälsängen och mobilen över. Att tömma hennes lådor med kläder, vem ska älska Sarahs nallar?
Jag har hennes filt i sängen fortfarande och klarar ändå inte att sova. Vem ska trösta min familj? Jag kämpar för att stå på benen.
Det är ju jag som är mamma, jag kan, jag var inte känd för att ha tålamod förut, men när jag träffade min Peter med tre små pojkar så blev jag mamma och har fått helt andra värderingar.
Vi har fått tre flickor tillsammans, de är 4 och 2år, Sarah är vår lilla ängel. Jag vill inte ha en ängel jag vill ha vår bebis.
Jag vill vara lycklig igen.
Inte välja en gravsten! Inte plocka ihop bitar av vår familj.
Alla säger att jag är så stark, jag kommer klara det här. Jag känner mig inte stark!
Psykologen frågade om jag tänkte ta livet av mig??? Det hjälper väl inte, vem ska då ta hand om min familj?

Men alla säger även att man får vara ledsen, vad bra, för det är jag varje dag, och just nu vill jag vara ledsen. Jag vill gråta och gråta. Jag vill ha min lilla söta älskade bebis tillbaka.

2 kommentarer Läs kommentarer » 

2010-06-29 - Beklagar sorgen, jag vet också hur ont det gör att mista sit...
2010-06-23 - Hej! Beklagar verkligen. Jag känner igen mig i precis allt ...

2010-06-11 16:15:23 [220]

Arvid

Saknar honom så...

Hur 17 ska man kunna leva vidare utan sitt barn? Saknar honom varje sekund. Jag kan inte leva tills jag är 90 år och sakna honom varje sekund av mitt liv. Det kommer ju bli olidligt. Folk gör ju detta hela tiden. Men hur??? Förstår inte hur det har kunnat bli så här. Varför vi? Varför blev han lite missbildad och med hjärtfel? Varför? Vi har inget i släkten, inte ens bakåt i tiden. Alla är friska. Jag vare sig drack, rökade eller gjorde något fel när jag väntade honom. Varför blev han inte frisk? Förstår inte...

Saknar honom så....

//Arvids mamma.

1 kommentar Läs kommentar » 

2010-06-17 - Hej Arvids mamma. Jag blir jätteledsen när jag läser det so...

2010-06-06 10:49:00 [217]

Mamma Neta, Jönköping

12 år har gått!

Det var längesen jag skrev här inne, för 12 år sen var jag här dygnet runt och fann tröst av andra drabbade föräldrar som mist sina små kära älskade barn....Smärtan och sorgen finns kvar men det gör inte lika ont...Tiden läker inga sår men tiden ändrar sorgens karaktär.
Idag den 6 juni är det alltså 12 år sedan jag höll min älskade lille Lucas i famnen för allra sista gången.....Hans pappa höll honom ytterligare en dag men jag var paralyserad, jag var förlamad orkade bara stirra i taket. min lille ängel älskade son var död.....kan känna smärtan förlamningen idag igen! Det slår till man tror att man klarar dessa datum dödsdag
Känner även en tacksamhet så stor att just jag fick uppleva denna lille kämpe...Vilken fighter!

Tack älskade Lucas för allt du gav mej under ditt alltför korta liv!
Älskar dej in i evigheten!!!

Om du vill kan du läsa om hans korta liv på http://www.angelfire.com/on/babyangelonline/

0 kommentarer Kommentera » 

2010-06-02 09:20:03 [215]

Annika

Det gör så ont

Saknar honom så det gör ont. Det är 3 v sedan han dog. Tomheten och saknaden är olidligt. Vill ha honom tillbaka. Varför hände det här? Varför fick inte han födas frisk? Varför vi? Varför...

Han var såå efterlängtad. Planerad in i minsta detalj var han. Åtskilliga tabletter och läkarbesök för att han skulle bli till. Och så går det så här. Han är så saknad....

Annika

1 kommentar Läs kommentar » 

2010-06-06 - Styrkekramar till dej som saknar din lille kille...Kram Luca...