Aktiviteter
Distriktssamordnare Blekinge
Presentation av Solan Gustafsson
Jag heter Solan Gustafsson och bor strax utanför Karlskrona. Jag och min man förlorade vår son Oliver i september 2004.
Oliver var vårt första barn. Under sista delen av graviditeten drabbades jag av svår havandeskapsförgiftning och blev inlagd på sjukhus för observation. Efter en knapp vecka på sjukhuset hände tyvärr ändå det som inte fick hända, moderkakan lossnade och Oliver föddes med akut kejsarsnitt. Oliver levde i respirator i 3 dagar innan det konstaterades att syrebristen varit för stor vid hans födsel och hjärnan därför hade tagit för stor skada. Den 29 september 2004 miste vi vår söte lille ängel. Oliver har idag två småsyskon som heter Elias (född oktober 2005) och Adam (född juni 2008).
Via spädbarnsfonden fick vi kännedom om den sorgegrupp som sedan länge finns i Kristianstad. Den hjälp vi fick via gruppen var och är för oss helt ovärderlig, här fann vi det bästa stödet på vår resa tillbaka till ett drägligt liv.
Vi har nu kommit så långt i vår sorgehantering att jag känner jag kan vara till stöd för andra drabbade familjer.
En grupp som väldigt mycket liknar den i Kristianstad har nu startats upp i Karlskrona. Gruppen träffas i Kungsmarkskyrkan några gånger per år (se aktuella datum här på hemsidan). Här träffas drabbade föräldrar, läkare, barnmorska och sjukhuspräst och utbyter tankar och funderingar. Hör av er till oss för mer info om träffarna.
Om du är nydrabbad och i behov av stöd – tveka inte att höra av dig! Jag och Lotta finns här för att lyssna till dig.
Presentation av Lotta Lindquist
Telefon: 0455-10803
Jag heter Lotta Lindquist. Min man Johan och jag har fått tre barn; Eric 2002, Ängeln Axel 2005 och Olle 2008. Vi bor utanför Karlskrona
Mitt i livet hände något vi trodde bara kunde drabba andra…, sådant vi läst i tidningen om andra. Vi förlorade vårt älskade barn pga en olycka vid förlossningen.
Graviditeten var helt normal och vi gick 10 dagar över tiden sedan blev vi igångsatta. Förlossningen löpte på bra men precis i slutet försvann värkarna. Axel fastnade och fick syrebrist. Han blev så skadad att han låg nedsövd i respirator i 2 dygn tills vi fick beskedet att hans liv inte skulle gå att rädda. Vi fick fatta beslutet att stänga av respiratorn. Sedan tog livet slut.
Genom spädbarnsfondens stödgrupp både i Kristianstad och i Karlskrona har vi fått det starkaste stödet och funnit många nya vänner. Släkten och andra vänner har också varit till stor hjälp men det är med andra drabbade vi kan dela känslorna bäst.
Nu har jag kommit så långt i mitt sorgearbete att jag känner att jag kan vara till stöd för andra. Så om ni känner att ni vill dela med er, behöver någon som lyssnar eller bara har frågor finns jag tillhands.
