Minskade fosterrörelser – rekommendationer om information, råd och en inledande bedömning – Kunskapsstöd med nationella rekommendationer

Alla gravida kvinnor bör få information om fosterrörelser. Om kvinnans beskrivning av fosterrörelserna tyder på att de blivit färre eller svagare bör hon utan avvaktan erbjudas en undersökning av det ofödda barnet.

Antalet dödfödda barn har legat på samma nivå i Sverige sedan flera decennier. År 2014 föddes fyra döda barn per 1000 födda barn, och förekomsten har inte visat någon tendens att gå ner. Minskade fosterrörelser som inte uppmärksammas eller omhändertas på rätt sätt kan leda till allvarliga konsekvenser och i värsta fall att fostret dör. Att undvika fosterdöd är huvudskälet till att Socialstyrelsen har tagit fram ett kunskapsstöd.

Syftet med rekommendationerna är att färre foster ska dö i livmodern och att färre barn ska dö eller skadas i samband med förlossningen. Ett annat skäl är att myndigheten har sett att rutinerna kring information om fosterrörelser och utredning vid minskade fosterrörelser skiljer sig åt i landet. Insamling av regionala och lokala rutiner från mödrahälsovård och förlossningskliniker i Sverige visade exempelvis att en minoritet hade skriftliga rutiner om att informera alla gravida om fosterrörelser. Därför infördes rekommendationen om att hälso- och sjukvården bör ge information om fosterrörelser till alla gravida kvinnor i samband med det rutinbesök i mödrahälsovården som erbjuds omkring graviditetsvecka 24. I kunskapsstödet finns uppgifter om vanliga mönster i fosterrörelserna och faktorer som gör att fosterrörelser kan upplevas olika för olika kvinnor. Genom att ge saklig och enhetlig information om fosterrörelser till alla gravida och att aktivt uppmana kvinnor att söka vård om de upplever att fosterrörelserna minskar eller blir svagare, kan man nå även dem som på egen hand inte skulle ha skaffat information eller sökt vård. Detta kan bidra till en mer jämlik vård.

När en gravid kvinna söker vård för minskade fosterrörelser bör hennes berättelse vara central för fortsatt handläggning. När det som kvinnan berättar tyder på att fosterrörelserna har blivit färre eller svagare bör hon utan avvaktan erbjudas en undersökning av fostret. Socialstyrelsens kunskapsstöd om minskade fosterrörelser bygger på beprövad erfarenhet då det vetenskapliga underlaget är begränsat inom området. Myndigheten har anlitat en panel med 30 barnmorskor och 30 läkare inom obstetrik och gynekologi. Förslaget har också varit på remiss hos bland annat alla landsting samt flera organisationer, bland annat Spädbarnsfonden.

Kunskapsstödet presenterar fyra rekommendationer som gäller minskade fosterrörelser. Det vänder sig till de yrkesverksamma inom hälso- och sjukvården som möter gravida kvinnor. Det riktar sig också till de som tar fram vårdprogram och andra styrdokument för handläggning vid minskade fosterrörelser. De nationella råden:

1. Hälso- och sjukvården bör ge information om fosterrörelser till alla gravida kvinnor i samband med det rutinbesök inom mödrahälsovården som erbjuds omkring vecka 24.

2. Om en kvinna har haft kontakt med vården på grund minskade fosterrörelser, men inget tytt på att fostret mått dåligt, så bör rådet till kvinnan vara att ta ny kontakt om hon åter upplever att fostrets rörelser minskar.

3. När en gravid kvinna söker vård för minskade fosterrörelser bör hälso- och sjukvården lyssna på hennes berättelse och göra en riskbedömning som underlag för fortsatt handläggning.

4. När kvinnans berättelse tyder på minskad frekvens eller styrka i fosterrörelserna, bör hälso- och sjukvården utan att avvakta erbjuda en undersökning där det finns tillgång till kardiotokografi, så kallat CTG, och ultraljud.

Referens
Socialstyrelsen (2016). Minskade fosterrörelser – rekommendationer om information, råd och en inledande bedömning – Kunskapsstöd med nationella rekommendationer. ISBN: 978-91-7555-402-0
http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/20364/2016-10-9.pdf

Fosterrörelser i sen graviditet –
Kategorisering, självskattning av fosterrörelser och anknytning till det ofödda barnet

Mari-Cristin Malm
Leg barnmorska, Dr Med vet, universitetslektor vid Högskolan Dalarna

Doktorsavhandling
För att få mer kunskap om hur foster rör sig i livmodern och hur rörelserna uppfattas av den gravida kvinnan genomfördes avhandlingsarbetet (1). Kunskap om fosters rörelsemönster är viktigt för barnmorskor och andra professioner som möter kvinnor med frågor om fosterrörelser i allmänhet och i synnerhet när kvinnorna är bekymrade över sitt ofödda barns rörelser. Mer kunskap kan bidra till en ökad förmåga att upptäcka barn som riskerar att födas sjuka eller dö före födelsen (2). Avhandlingen baseras på tre datainsamlingar: intervjuer med kvinnor som fött ett dött barn, frågeformulär med frågor om fostrets rörelser i slutet av graviditeten till kvinnor med en okomplicerad (normal, utan förväntade risker) graviditet. I den tredje datainsamlingen fick 40 gravida kvinnor med en okomplicerad graviditet pröva två olika metoder för självskattning av fosterrörelser i slutet av graviditeten.

Resultaten tyder på att en indelning av fostrets rörelser är möjlig utifrån kvinnors beskrivning av hur de uppfattar rörelserna. En mall med huvudgrupperna ”kraftfulla” och ”icke kraftfulla” rörelser, och sju undergrupper fungerade som hjälpmedel för att kategorisera de rörelser som beskrevs av 393 kvinnor (studie II).

De flesta upplevde sitt ofödda barns rörelser som kraftfulla i slutet av graviditeten (3). De 119 (26%) av 456 deltagande kvinnor som uppfattade mycket fosterrörelser vid ett flertal tillfällen under dygnet, skattade högre poäng på en skala som mäter prenatal anknytning (känslomässig bindning), jämfört med de kvinnor som beskrev färre tillfällen med mycket fosterrörelser. I den här studien har det validerade (granskat, testat och godkänt) och omarbetade instrumentet (ett protokoll för skattning) Prenatal Attachment Inventory (PAI-R) använts som stöd för att spegla den gravida kvinnans känslomässiga bindning till sitt ofödda barn (studie III).

De kvinnor som prövade två olika självskattningsmetoder för att uppmärksamma fostrets rörelser hade hög acceptans för båda metoderna och under självskattningen kände de sig lugna, trygga och fokuserade. Vidare beskrev kvinnorna situationen som en stund för kommunikation med sitt ofödda barn (studie IV). Av de kvinnor som föredrog en metod före den andra metoden, valde de flesta mindfetalness, då fosterrörelsernas styrka och karaktär observerades men inte räknades, före metoden  räkna till tio, där kvinnan skulle mäta den tid det tog för henne att uppfatta tio fosterrörelser (4).

Tjugosex kvinnor som mist sitt barn före födelsen intervjuades. Kvinnorna upplevde att de förlorade kontakten med barnet och de beskrev att de hade haft en föraning om att något kunde ha hänt deras ofödda barn, innan de fick besked om att barnet hade dött (studie I). Insikten ökade gradvis att barnet kunde må dåligt men i de flesta fall tog det ett och ibland flera dygn innan kvinnan sökte vård. Resultatet illustreras genom modellen Insiktstrappan med sex avsatser som växelvis, fram och åter i olika takt leder kvinnan, från en vag känsla av att något inte stämmer, till det definitiva beskedet att barnet har dött (5).

Sammanfattningsvis visar avhandlingen att förutom frekvensen fosterrörelser ger intensitet (kraftfullhet), duration (varaktighet i tid) och rörelsernas karaktär också viktig information om fostret. Vidare finns det hög acceptans hos gravida att observera sitt ofödda barns rörelser på ett systematiskt sätt, både avseende att mäta den tid det tar att känna tio rörelser och att fokusera intensitet, karaktär och frekvens men inte räkna rörelserna. Kvinnor som känner att det är något som inte stämmer normaliserade sin föraning och ville inte upplevas som onödigt oroliga och avvaktade med att söka vård.

Referenser

  1. Malm M-C. Fetal movements in late pregnany. Cathegorization, self-assessment and prenatal attachment in relation to womens experiences [Digital Comprehensive Summeries of Uppsala Dissertations of the faculty of Medicine 1171]. Uppsala: Uppsala Universitet; 2016.
    http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:891889/FULLTEXT01.pdf
  2. Rådestad I. Fetal movements in the third trimester-Important information about wellbeing of the fetus. Sexual & reproductive healthcare : official journal of the Swedish Association of Midwives. 2010;1(4):119-21.
  3. Malm M, Lindgren H, Rubertsson C, Hildingsson I, Rådestad I. Development of a tool to evaluate fetal movements in full-term pregnancy. Sex Reprod Healthc. 2014;5(1):31-5.
  4. Malm M, Rådestad I, Rubertsson C, Hildingsson I, Lindgren H. Women’s experiences of two different self-assessment methods for monitoring fetal movements in full-term pregnancy-a crossover trial. BMC pregnancy and childbirth. 2014;7(14:349).
  5. Malm M, Lindgren H, Radestad I. Losing contact with one’s unborn baby-mothers’ experiences prior to receiving news that their baby has died in utero. Omega. 2010;62(4):353-67.

 

 

Kontakta oss

Skicka oss gärna ett e-mail så svarar vi så fort vi kan! Varma hälsningar Spädbarnsfonden

Not readable? Change text.
0

Start typing and press Enter to search