Föräldraberättelser sätter ord på det allra svåraste. Om du vill bidra med en text och dela med dig av er berättelse så är du välkommen att maila oss. Fler berättelser finns att läsa i Spädbarnsfondens Magasin och medlemsblad.

 

 

Linda: Om Benjamin

Jag vaknade en morgon efter en dålig natt. Det var en sämre natt än bara gravid-i-nionde-månaden-natt. Det kändes som att jag knappt sovit en blund. Lyckligtvis hade jag åtminstone somnat om nu på morgonen, var uppe och kissade för sista gången vid sex.
Jag satte mig på sängkanten, klappade min stora, spända mage. Tänk, om bara några dagar skulle vi bli fyra i familjen, kanske redan i dag. Jag kände doften av te och nybakta scones utifrån köket, det var det som fått mig att vakna. Läs hela berättelsen>>

Elin: min dotter dog i magen två dagar före förlossning

Det här är min historia och jag skriver den här för jag vill att andra som är i slutet av sin graviditet ska få en annan chans att få behålla sitt barn än jag fick. Jag är ledsen om det gör er oroliga och jag förstår att man inte vill tänka tanken, det ville inte jag, det vill ingen. Men jag önskar så att jag hade gjort det och därför skriver jag det här. Läs hela berättelsen>>

Aminah: Tolv timmar med Bilbo

Den 10 oktober 2005 födde jag mitt andra barn. Han fick efter några dagar namnet Nabil Bilbo Bergman och var en välbyggd kille på 4 kg och 52 cm. När Bilbo låg i magen var allt normalt och ultraljudsbilder och hjärtljud bådade gott. Förlossningen kom igång 3 veckor tidigt, fortfarande inom det normala, men ändå tidigt. Jag hade en mycket bättre förlossningsupplevelse än med mitt första barn. Jag fick vara på golvet, barnmorskan var närvarande och peppande och till slut kom Bilbo ut. Han var väldigt blå men det kan ju barn vara. De flesta får färg efter några minuter efter att ha legat på mammans bröst, men det fick inte Bilbo. Han flyttades till ett angränsande rum för att få syre och där förstod i alla fall min man Gregor, efter att ha sett läkarnas blickar, att allt inte stod rätt till. Läs hela berättelsen>>

Line: När hösten kom till Oslo

Vi skulle åka cabriolet, vi tre – till sommaren. Så drömde vi. Men redan i oktober måste vi uppfylla vår önskan. Vi åkte cabriolet med lille Herman i pappas famn från sjukhuset till kapellet. Med nedfälld siluett och ett Oslo som stannade upp, stillnade och grät. Herman fick se himlen för första gången, himlen och de vackra färgerna. Oslo hade bytt om, från sommargrönt till orange, rött, gult, brunt. Hösten var kommen. Läs hela berättelsen>>

Marianne: Emmas lilla hjärta slutade slå

Marianne Karlsson och hennes man Mikael kör in i på 30-vägen i fiskebyn Grisslehamn. Himlen är alldeles svart och åskan mullrar. Kabrak säger det och regnet vräker ner. Ålands havs vågor slår mot klipporna ute vid Albert Engströms ateljé.
Paret har precis varit inne på Danderyds sjukhus och fått veta att den lilla flickan som ligger i Mariannes mage är död. Nu väntar en natt hemma innan de återvänder till BB för att sätta igång förlossningen. Åttaåriga sonen Andreas är hemma med farfar. Läs hela berättelsen>>

 Johan och Maria: om Bosse

Måndagen den 24 oktober 2011.
En kraftig spark. Följd av en osannolik stillhet. Plötsligt, oväntat och skrämmande. Tiden stannar för Maria, tankarna snurrar, det är förvirrat. En overklig verklighet. Det är eftermiddag i Karlstad. Det var antagligen Bosses sista spark. Det kan naturligtvis vara en konstruktion i efterhand. Men det får vara så. Jag satt där och kände att det var någonting fel, någonting konstigt. Jag ringde Johan, jag behövde hjälp. Läs hela berättelsen>>

Kontakta oss

Skicka oss gärna ett e-mail så svarar vi så fort vi kan! Varma hälsningar Spädbarnsfonden

Not readable? Change text.
0

Start typing and press Enter to search