fbpx

Camilla förlorade trillingdöttrar – här berättar hon om sina nya jultraditioner

 In Startsidan

Spädbarnsfondens nationella stödsamordnare Camilla Skoglund har förlorat tre barn, sina trillingdöttrar. Här berättar hon om sina jular sedan flickorna dog, hur de har överlevt tiden efteråt och vilka nya traditioner som har tillkommit i familjen.

Camilla och hennes man Peter var gravid med spontana enäggstrillingar 2013. Men i vecka 22+4 dog Elina i magen. Då ville även Ines och Signe komma ut och familjen hamnade på neo-IVA med båda barnen i respirator och kuvös.

– Signe dog när hon var 8 dagar och Ines kämpade på i 7 veckor innan vi förlorade henne också. Att gå från maximalt adrenalinpåslag dygnet runt i så många veckor till det vacuum som uppstod när vi stod där utan våra döttrar, det är svårt att förklara med ord. Vi tvingades ta snabba beslut under press, det var skarpt läge flera gånger för Ines men hon klarade ut det. Vi trodde att åtminstone hon skulle klara sig. Sen helt plötsligt är allt bara tomt. En väldigt konstig känsla, för samtidigt pågår livet runtomkring som vanligt, berättar Camilla.

Första julen efter flickornas död beskriver hon som höljd i dimma. Det var bara två månader efter att Ines gått bort. Men familjen försökte fira jul som vanligt på grund av flickornas storebror som då var 9 år.

– Jag kommer ihåg att ingen nämnde tjejerna. Jag minns det som att jag försökte prata om dem men att ingen hakade på. Det kändes konstigt. Det var precis som att de inte funnits. Det gjorde overklighetskänslan ännu större och sorgen och saknaden än tyngre att bära. Förmodligen var det av omtanke, att vi inte skulle bli ledsna. Men ledsen är man ju redan, det värsta har redan hänt, minns Camilla.

Första julen tände familjen ett ljus klockan 15.00 för flickorna, en tradition som de fortsatt med. Och så hittade Camilla tre glittriga fjärilar som får sitta i granen varje år. Och 2017 en julkula från UNICEF med ”Plupp” på som är tillägnad tjejerna.

– De senaste åren har vi köpt julklappar till ett event som en hotellkedja håller i, ”Ensam julgran söker klappar”. Man köper en julklapp och slår in, skriver på lämplig ålder och så lämnar man den under en stor gran i hotellfoajén. Sedan delas alla insamlade klappar ut, till exempel på skyddade boenden, Stadsmissionen och liknande ställen. Vi brukar köpa tre julklappar som skulle passa den ålder som tjejerna hade varit i, så i år blir det tre julklappar som skulle passa sjuåriga flickor.

Camilla tycker att julen är bitvis jobbig. Att det är under högtider som saknaden blir extra påtaglig och man märker att det fattas någon eller några runt bordet.

I år ska familjen fira hemma, Camilla, hennes man och deras son. De kommer att åka till graven och tända ljus för flickorna.

Ett tänt ljus för flickorna på julen. Bild: Privat

Camillas råd till andra, som kanske nyss förlorat sitt barn, som funderar och kanske känner ångest inför att fira jul är att våga lyssna på sitt eget hjärta.
– Våga tala om för föräldrar, syskon och andra att ”så här känner vi och så vill vi göra”, oavsett om man absolut inte vill fira jul eller om man faktiskt vill fira jul som vanligt.

Hon menar att om man vill att alla tänder ett ljus tillsammans någon gång under dagen – säg det. Vill man stänga in sig och äta pizza på julafton – gör det.

– Sen är det lättare sagt än gjort – det vet jag. Jag har själv valt att vissa gånger inte säga något om hur jag vill ha det, för att inte skapa konflikt och diskussion. Jag önskar att jag hade vågat stå på mig mer ibland, att jag hade vågat säga hur jag kände och hur jag ville ha det.

Bidra med en gåva till forskningsfonden, tillsammans kan vi göra stor skillnad. Dödstalen kan sänkas. Ge en uppskattad julgåva samtidigt som du bidrar till forskningen om spädbarnsdöd.

Av Anneli Wikström

Recent Posts
0
%d bloggare gillar detta: