Redan i september samma år blev Ulrika var gravid igen. Hon varvade tillfälliga uppdrag med sjukskrivning samtidigt som hon åt den ena penicillinkuren efter varandra. Sonen William föddes 2003 och två år senare kom dottern Isabella.
Så småningom skrev makarna Slottner en barnbok tillsammans. Mats mamma, Lilian Johansson, illustrerade. Den första boken; Rosa-Emma – låt alla vara med, fick tre efterföljare.
– Det visade sig att det var jättesvårt att skriva en bra barnbok. Men den sålde ganska bra tack vare att jag var så envis med marknadsföringen, berättar Ulrika.
En dag landade ett bokmanus i brevlådan, författaren hade läst boken om Rosa-Emma och undrade om Ulrika kunde hjälpa henne att ge ut den bok hon skrivit.
Visst kunde Ulrika det. Det första manuset följdes av fler och 2011 startade makarna bokförlaget Idus.
– Vi ger bland annat ut lätta böcker om svåra saker, säger Ulrika.
En stor del av det som förlaget ger ut riktar sig till barn, ger dem en möjlighet att identifiera sig med en karaktär i en bok oavsett om det handlar om en förälder som blivit sjuk, att leva i en fosterfamilj eller att ha barn med någon form av diagnos. Böcker som hjälper både barn och vuxna att prata med varandra om det som är svårt.
Till en början var förlaget förlagt till ett rum i familjens bostad, för några år sedan flyttades det till ett uthus. I dagarna har det lilla företagets verksamhet flyttat in i ett nybyggt, ljust kontor, ett par meter från familjen Slottners bostad. Där arbetar Ulrika och hennes tre anställda med allt från att läsa manus, till att formge och marknadsföra böckerna som ges ut. Tryckningen sker i Baltikum. Mats hjälper till med praktiska göromål, som monterbygge inför bokmässan, men arbetar annars som civilingenjör.
Med arbetet inpå knuten har Ulrika strikta gränser för arbete och ledighet. Ett par vinterveckor tillbringas varje år utomlands.
– Jag vill åka så långt bort som möjligt, helst någonstans där det är dålig uppkoppling så att det är lätt att låta bli att svara på mejl, säger hon.
För något år sedan skaffade sig familjen en sommarstuga på Orust.
– På somrarna jobbar vi fram till klockan 12 på vardagarna. På så sätt kan vi ha längre semester och samtidigt vara tillgängliga.
I dag är livet lätt att leva igen, men Ulrika och Mats bär med sig tankarna på Josefine. Dottern de aldrig fick lära känna förändrade deras inställning till livet.
– Josefines död fick oss att förstå hur skört livet är. Det är en av anledningarna till att vi båda i många år valde att arbeta 80 procent, för att istället tillbringa tiden tillsammans med barnen och varandra.
