fbpx

”Personalens upplevelser när barn föds döda”

 In Startsidan

Mari-Cristin Malm fick 2016, 20 000 kronor från Spädbarnsfondens forskningsfond för sin forskning: ”Personalens upplevelser när barn föds döda”. Mari-Cristin har arbetat vid Högskolan Dalarna i 15 år och hon är lektor i Sexuell, reproduktiv och perinatal hälsa, samt programansvarig för barnmorskeprogrammet.

 Beskriv kort din bakgrund och hur det lett fram till din nuvarande forskning
– Tidigare arbetade jag kliniskt som barnmorska inom förlossningsvården och mötte föräldrar som miste sitt barn före födelsen. Det var svåra möten och jag fann att föräldrarna inte tillfrågades om sina åsikter om vården, man ansåg det var en alltför sårbar grupp att tillfråga. Just därför ville jag undersöka föräldrarnas upplevelser och sökte medel från Spädbarnsfonden. Dåvarande ordförande Ingela Rådestad kontaktade mig för samarbete och hon initierade ett forskningsprojekt där jag antogs som doktorand.

 Beskriv kort ditt forskningsområde och hur länge du forskat inom det området
– Den första studien genomfördes som samtal med kvinnor. Nästan alla kvinnor i studien uppgav att de hade märkt att barnets rörelser ändrat karaktär, minskat eller upphört och de uppgav att de tappade kontakten med barnet. Det var viktiga upplysningar som ledde forskningsprojektet in på att fokusera på vad kvinnor uppfattar som sitt barns normala rörelsemönster, vilka olika typer av rörelser barnet gör förutom frekvens, varighet och styrka.

Berätta om hur forskningen gick till
– I mitt avhandlingsarbete har jag undersökt hur ofödda barn rör sig i livmodern i sen graviditet och hur rörelserna uppfattas av den gravida kvinnan. Kunskap om fosters rörelsemönster är viktigt för barnmorskor och andra professioner som möter kvinnor med frågor om fosterrörelser i allmänhet och i synnerhet när kvinnorna är bekymrade över sitt ofödda barns rörelser. Mer kunskap kan bidra till en ökad förmåga att upptäcka barn som riskerar att födas sjuka eller dö före födelsen.

Avhandlingen baseras på tre datainsamlingar:

  • intervjuer med kvinnor som fött ett dött barn
  • frågeformulär med frågor om fostrets rörelser i slutet av graviditeten till kvinnor med en okomplicerad graviditet
  • två olika metoder för självskattning av fosterrörelser som genomfördes på 40 gravida kvinnor med en okomplicerad graviditet

Resultaten tyder på att en indelning av fostrets rörelser är möjlig utifrån kvinnors beskrivning av hur de uppfattar rörelserna. En mall med huvudgrupperna ”kraftfulla” och ”icke kraftfulla” rörelser, och sju undergrupper fungerade som hjälpmedel för att kategorisera rörelserna. De flesta upplevde sitt ofödda barns rörelser som kraftfulla i slutet av graviditeten. De kvinnor som uppfattade mycket fosterrörelser vid ett flertal tillfällen under ett dygn, skattade på en skala som mäter prenatal anknytning, högre poäng jämfört med de kvinnor som beskrev färre tillfällen med mycket fosterrörelser. De kvinnor som prövade två olika självskattningsmetoder för att uppmärksamma fostrets rörelser hade hög acceptans för båda metoderna och under självskattningen kände de sig lugna, trygga och fokuserade. Kvinnorna beskrev situationen som en stund för kommunikation med sitt ofödda barn. Kvinnorna vars barn dött före födelsen hade upplevt färre och svagare fosterrörelser innan de fick besked att barnet inte längre levde.

Sammanfattningsvis visar resultatet att förutom frekvensen rörelser ger intensiteten, durationen och karaktären på rörelserna också viktig information om fostret. Vidare finns det hög acceptans hos gravida att observera sitt ofödda barns rörelser på ett systematiskt sätt, både avseende att mäta den tid det tar att känna tio rörelser och att fokusera intensitet, karaktär och frekvens men inte räkna rörelserna.

Hur har Spädbarnsfondens forskningsbidrag hjälpt dig i din forskning?
– Spädbarnsfondens forskningsbidrag har varit ovärderliga för att kunna finansiera projekt, tex resor för att träffa kvinnor i hela Sverige och höra kvinnorna berätta om sina upplevelser.

Vad händer framöver?
– Projektet startade en ny våg av diskussion bland olika yrkesgrupper, huruvida man överhuvudtaget bör ”störa” kvinnor som mist barn och ”röra upp känslor” och att blivande mammor oroas i onödan och som man ibland anser, belastar vården med oplanerade besök på grund av barnets rörelser.  Kunskaperna har förhoppningsvis kunnat vara till nytta i diskussionerna med beslutsfattare för förbättrade vårdprogram utifrån nationella kunskapsunderlag.

Projektet har initierat fortsatt forskning med fokus på att den blivande mamman fokuserar på barnets rörelsernas intensitet, karaktär och frekvens men inte räkna rörelserna s.k. Mindfetalness.

 

Recent Posts
Kontakta oss

Skicka oss gärna ett e-mail så svarar vi så fort vi kan! Varma hälsningar Spädbarnsfonden

Not readable? Change text.
0