fbpx

Rickard Olsson: Viljan att bli pappa föddes av en saknad

 In Startsidan

I morgon är det fars dag men det finns många pappor som inte får fira med sina barn som saknas. En som vet hur det känns är programledaren Rickard Olsson som förlorade sin son Primus för många år sedan. Här har han skrivit en text till er pappor där ute om längtan och sorg. 

”För ganska precis 20 år sedan skrev jag en text i en antologi som heter ”Längta Barn”, en antologi om barnlöshet. Texten handlade om det barn som skulle blivit min son. Idag när jag läser den, många år senare inför fars dag, känns allt som hände då samtidigt både nära, hudlöst och distanserat, avlägset. Som ett dovt eko, ett minne från en gammal dröm.

Klong ! lät det i den där kalla jävla plåthinken som hon satt på huk över. Jag kommer aldrig att glömma ljudet.  Ett kort metalliskt ljud, obarmhärtigt och hårt, elakt och rått och så in i helvete definitivt.

Primus, min son, landade i den där hårda plåthinken på Södersjukhuset – klong!

Han dog i femte månaden och fick födas fram, landade i en  plåthink. Klong!

Barnmorskan försvann ut med hinken ganska snabbt men kom tillbaka efter en stund och frågade om vi ville se honom. Jag blev rädd för hur jag skulle reagera på vad jag skulle få se. Bilderna i huvudet skrämde. Vi tackade nej till att se på honom. På morgonen efter kom barnmorskan tillbaka och frågade igen.

Hon berättade att många säger nej först, till att se det döda fostret, men de flesta finner ett lugn och en försoning med ödet när de väl ser sitt barn.

Hon hade rätt. Han var så liten och fin. Barnmorskan hade tvättat honom ren. Där låg han, inlindad i en frottéhandduk med fingrar, tår, näsa, öron och jag tänkte att det såg ut som han hade min mun.

En liten bebis, en liten människa, fast död. Primus var den på hundra som dör av fostervattensprovet. Så jävla typiskt. Det var bara att kapitulera inför ödet.

Min längtan efter att bli pappa föddes tidigt, det är en längtan jag haft hela mitt medvetna liv, så länge jag kan minnas.

Det är en överdrift att säga att min egna pappa varit speciellt närvarande. Dessutom var min styvpappa för ung, bara 23 år, för att vara intresserad av att axla rollen som bonuspappa. Så när jag såg andra pappor som knöt sina barns skridskor eller skjutsade till träningar eller hämtade på fritids så föddes en längtan att själv bli pappa. Viljan föddes av en saknad.

Jag tror det handlade om att fylla för någon annan det som fattades mig själv. Att vara där för ett barn, hålla handen, läsa högt och knyta skridskor sådär hårt så det blir stadiga skär på isen.

Idag ligger askan av lille Primus i minneslunden på Skogskyrkogården i Stockholm. Ibland, men mer och mer sällan, går min tanke till det gamla minnet från Södersjukhuset. Trots att allt är oerhört sorgligt finns ändå en vacker känsla av, precis det som barnmorskan sa, försoning med sitt öde. Att försonas är att vinna över sorgen. Sorgen måste kapslas in och omfamnas och det är enligt mig bara genom att acceptera och försonas med det grymma ödet man kan gå vidare. Kämpar man emot sorgen kommer den aldrig att försvinna. Då blir det en ständig strid inombords.

Efter några år fyllda av mycket sorg och bitterhet kom ändå till slut en osurrad kanon till världen. Det var en liten Asta som nu blivit ung kvinna. Två veckor efter fars dag fyller hon 18 år. Hon är klok som en bok och bottnar i sig själv. Jag har fått läsa högt, hålla handen och knutit hennes skridskor så hon ska kunna ta stadiga skär på isen. Jag har skjutsat, hämtat, lämnat, lagat mat och tvättat. Förberett henne för att kunna flyga ut ur boet själv. Flyga ut och förverkliga sitt liv efter bästa förmåga.

Nu är det så fars dag igen. En dag vi sällan uppmärksammat speciellt mycket mer än ett grattis i familjen. Jag ringer pappa och styvfar och min dotter ger mig en kram. Inga strumpor, kalsonger, slipsar eller handskar, har öppnats i några paket.

Men i år tror jag det blir annorlunda. Jag gifte mig i somras och blev bonuspappa till två grabbar, 11 och 16 år. Det är en familj med en frånvarande pappa, en familj som längtat efter att fira fars dag. Så chansen är stor att det blir ett par kalsonger och frukost på säng. Jag hoppas.”

Rickard Olsson

Passa på att skicka en hälsning här till en pappa som behöver uppskattning och skänk en gåva till forskningen och glöm inte att tipsa andra om en sista minuten-gåva som är uppskattad av alla pappor!

 

Recent Posts
0
%d bloggare gillar detta: