fbpx

“Sånt här ska bara inte få hända, det är inte okej!”

 In Startsidan

Elin Nyström och hennes sambo Fredrik väntade sitt andra barn. En efterlängtad lillasyster. Men allt gick fel och i vecka 32 gör Ella sin sista spark i magen. Nu vill Elin berätta sin historia för att det som hände dem inte ska behöva hända någon annan.

Ella var beräknad i augusti i år men den 24 maj fick Elin Nyström en känsla av att något var fel där inne i magen. Hon upplevde minskade fosterrörelser och bestämde sig för att söka vård. På sjukhuset bekräftade man att Elin inte hade något fostervatten och hon fick läggas in i fem dagar. Man gjorde ett tillväxtultraljud där man kunde konstatera att fostret var litet men att flödet i navelsträngen ändå såg bra ut, men läkarna visste inte varför vattnet var borta, om det var för att vattnet gått utan att Elin märkt det eller om det var för att Ella inte fick den näring hon behövde.

– Med tanke på att det var för lite fostervatten så var jag inställd på en prematurbebis men de valde att ha kvar henne i magen. Läkaren som skrev ut oss var lite tveksam men lovade att vi skulle få göra CTG varje vecka och tillväxtultraljud varannan vecka för att ha koll på henne, berättar Elin.

Elin var i vecka 31 när hon skrevs ut från sjukhuset och det var med oro hon åkte hem. Två veckor senare var det dags för ultraljud. Läkarna gör CTG och allt ser bra ut och Elin påminner om tillväxtultraljudet som hon lovades men det fanns inget inbokat. Man lovade att kolla upp detta med läkare och återkomma.

– Senare samma dag ringer de och säger att det inte finns någon anledning att göra tillväxtultraljud. Jag ifrågasatte flera gånger men de menade att jag får göra det om jag skulle känna minskade fosterrörelser, för CTG kontrollerna såg bra ut, vilket bara är minutfärsk information om bebis.

Några dagar senare, när Elin är i vecka 32 + 5, och hon sitter och äter middag med familjen så känner hon Ella för sista gången. En hård och tydlig buff i magen som ger henne en konstig känsla. Dagen efter åker hon in för kontroll.

– Jag gör ett CTG och hjärtat slår. Fostervattnet hade ökat med en halvcentimeter och i efterhand tror jag att det är för att hon hade bajsat i vattnet. Men läkaren sa att allt såg bra ut och att jag kunde åka hem, även fast jag bad om ett tillväxtultraljud återigen. Jag kände dock att något var fel, säger till Fredrik i bilen när jag kommer ned att de missar något. Men samtidigt vill man lita på sjukvården, säger Elin.

Dagen efter åker hon in igen för att magkänslan fortfarande säger till henne att något är fel. Sambon Fredrik släpper av henne vid sjukhuset, som på grund av Corona inte får följa med in, och Elin vandrar upp mot mottagningen. Sköterskan börjar med att lyssna på hjärtljuden med en tratt men hör inget hjärtljud. Därefter kollar hon med CTG men hittar inget hjärtljud då heller.

– Sköterskan säger till mig att vi ska göra ett ultraljud men jag ser på henne att något är fel. Hon drar snabbt över magen med apparaten och jag hinner se att det är helt stilla. Då förstår jag att hon inte lever. Sköterskan zoomar sedan in hjärtat och jag kan se att det inte slår. Hela min värld bara stannar.

Sköterskan hämtar en läkare som ska bekräfta det hon sett och Elins hopp vaknar till liv. Kanske har sköterskan bara sett fel. Men även hon bekräftar att Ella inte längre lever.

– Jag bara låg och tittade i taket och funderade på varför jag inte grät. Hur ska jag ringa ett samtal till min sambo och berätta att hjärtat inte slår. Det var en sån chock, nu förstod jag hur man kan älska någon man aldrig ens träffat, säger Elin.

Barnmorskan förklarade att Elin skulle få ta en tablett och åka hem och sedan komma tillbaka två dagar senare och föda.

– Jag kunde inte förstå varför jag skulle föda mitt barn vaginalt. Att jag skulle gå igenom allt som en förlossning innebar och inte få den belöningen i form av ett levande barn. Varför kunde de inte bara ta ut henne? Men barnmorskan förklarade att det är viktigt med en förlossning och att det ofta har en positiv effekt i efterhand. I dag är jag superglad att vi gjorde som hon sa.

Elin beskriver förlossningen som helt fantastisk. Hennes barnmorskor lyckades vända hennes negativa tankar till positiva genom att få henne att förstå att hon skulle få träffa sin andra dotter.

– Efter många timmar på förlossningen kände jag att jag behövde gå på toaletten. Jag reste mig ur sängen och stapplade mot toan och skojade med Fredrik att ”tänk om hon kommer på toan.” Det kändes dock lite konstigt så jag ber honom kolla för säkerhetsskull så hon inte var på väg och när han tittar så säger han ”Rör dig inte en millimeter!”. Då hängde hennes små fötter ut. Barnmorskan kommer springande och jag föder min dotter i badrummet på förlossningen den 18/6 klockan 08.23, berättar Elin.

Hon fick upp Ella på bröstet och fick för första gången se sin flicka.

– Hon var alldeles ljummen och såg ut som vilken bebis som helst förutom att hon var väldigt liten. Hon föddes i vecka 34 men var i storlek som en bebis i vecka 30. Hon hade inte växt sedan första tillväxtultraljudet.

Efter förlossningen blev Elin och sambon Fredrik tillfrågade om de ville att en sjukhusfotograf skulle komma och föreviga den lilla familjen vilket de så klart ville. De blev till och med lovade två bilder, en med hela familjen inklusive storasyster Melina och en på bara Ella. Men en månad efter fotograferingen får familjen ett samtal från sjukhuset där man förklarar att det inte finns några bilder för att fotografens minneskort var trasigt och att det inte fanns någon backup, på grund av felhantering från fotografen.

– Om sjukhuset hade gjort ett tillväxtultraljud på Ella, som de lovade, så hade hon levt. Då hade man sett att hon inte växte. Nu såg de också till att vi inte fick några bilder på henne. Var är rättvisan? Sånt här ska bara inte få hända, det är inte okej!

Elin har pratat med sin läkare som bekräftat att Ella inte hade några tecken på inflammation eller infektion och Elin säger att hon även bekräftade för henne att om man hade gjort ett tillväxtultraljud så hade man upptäckt att hon var tillväxthämmad. Nu ska Elin och Fredrik göra Lex Maria-anmälan mot sjukhuset.

– Av respekt mot oss så hade jag hoppats på att de skulle göra en på sig själva. Även om det inte hjälper oss, och att inget kan göra så vi får Ella tillbaka, så kanske det hjälper någon annan.

Bild Privat

Fakta:

Namn: Elin Nyström, 26 år

Familj: Sambo Fredrik Erson, 30 år, Melina, 2,5 år och Ella född 18 juni.

Bor: I Skokloster

Av Anneli Wikström

 

LÄS MER: Toves son dog efter fem dagar – nu riktar hon skarp kritik mot sjukvården

Recent Posts
0
%d bloggare gillar detta: