fbpx

Sorg på arbetsplatsen – så kan du som arbetsgivare agera

 In Startsidan

När en medarbetare förlorar någon närstående och drabbas av svår sorg kan vägen tillbaka till jobbet bli enklare om arbetsplatsen är välkomnande och stödjande. Spädbarnsfonden har pratat med två arbetsgivare om hur de hanterar sorg på arbetsplatsen och tipsar också om saker som kan vara bra att tänka på.

Carina Nilsson. Foto: Privat

Carina Nilsson, Enhetschef IT, Luleå kommun:

Har ni någon rutin på er arbetsplats när en kollega förlorar någon närstående, ex barn, förälder, partner?

– Nej, det har vi inte. Det är ju väldigt individuellt och som chef får man försiktigt försöka känna av vad medarbetaren/kollegan vill.

Har du personlig erfarenhet av detta? Vad kändes svårt? Tips på sådant som fungerat bra?

– Jo, jag har både erfarenhet av medarbetare som förlorat nära och erfarenhet av att själv förlora nära. Som jag svarade tidigare så är det ju väldigt olika hur man vill bli bemött och det är viktigt att lyssna och framför allt att VÅGA FRÅGA. Sedan om kollegan inte vill prata om det så får man ta ett steg bakåt och vill dom prata så är det viktigt att LYSSNA.

Erbjuds samtalsstöd till den anställde?

– Absolut, vi har egen företagshälsa (kommunhälsan) där man kan få hjälp men vi kan också erbjuda externt stöd hos terapeut eller liknande.

Hur tänker ni kring sjukskrivning och när arbetstagaren ska tillbaka i arbete igen. Finns någon plan, sker det till exempelvis stegvis?

– Är man sjukskriven under längre tid startas ju alltid en rehabilitering med plan för återgång till arbete. Där har man ju kontinuerlig dialog med medarbetaren om fortsatt väg framåt. Viktigt är ju att man tillsammans med medarbetaren bestämmer takten. Det blir aldrig bra om det går för fort och man forcerar återgång till jobbet men jag tror också att det är viktigt att man ändå ”tvingar” medarbetaren till att komma till jobbet kanske i början bara för att fika, sedan någon timme etc. Annars tror jag att det blir tufft och liksom ett hinder att komma tillbaka.

Hur informeras arbetskamraterna om det som har hänt?

– Medarbetaren själv måste få ge sitt samtycke till vad och hur man ska berätta. Det bästa är ju medarbetaren själv berättar. Som chef är det viktigt att vara lyhörd även för hur arbetskamraterna mår och vad dom tänker, har medarbetaren till exempel förlorat ett barn så kan ju även arbetskamraterna känna oro. Man kanske har jobbat nära varandra och blir osäker på hur man ska agera.

Tror ni att det skulle vara bra med mer utbildning inom ämnet? Skulle det kännas tryggare?

– Det tror jag och för hela arbetsgrupper inte bara chefer. Vi behöver alla träna oss i detta.

 

Maria Prytz, bitr rektor. Foto: Privat.

Maria Prytz, biträdande rektor, Viksjöskolan:

Har ni någon rutin på er arbetsplats när en kollega förlorar någon närstående, ex barn, förälder, partner?

– Vi har rutiner för dessa situationer. Det ingår i vårt krisarbete.

Har du personlig erfarenhet av detta? Vad kändes svårt? Tips på sådant som fungerat bra?

– Vi har haft personal som förlorat närstående, vi har också förlorat kolleger, och vi har också personal som förlorat barn sent i graviditeten.  Det sistnämnda var dock före min tid med ledningsuppdrag. Vi har samlat kristeamet och följt våra rutiner vid dessa tillfällen.

– Om det är en personal som gått bort så är ju det svåra att berätta för övriga i personalen. Vi har samlat dem i vår teater, där vi har gjort fint med blommor och fotografi. Vi öppnar sedan ett kondoleansrum med fotografi, lugn musik, ljus, och några böcker att finna tröst i. Vi lägger också alltid dit en finare anteckningsbok som alla som vill får skriva i. Den lämnas sedan över till familjen.

– Som den person som ska informera personalen är det också svårt att inte bli för känslosam. Man måste ju kunna berätta och fungera som en lugn och stadig person, som andra kan vända sig till. Det måste ju också balanseras så att man inte framstår som känslokall. Det svåra kan därför också vara att man inte riktigt har någonstans att göra av sina egna känslor i stunden. De måste sättas på paus.

Erbjuds samtalsstöd till den anställde?

– Kommunen har alltid stödsamtal för dem som behöver. Man kan också alltid komma och prata med sin skolledning, vilken vi öppnar för, men de flesta väljer nog den professionella hjälp som finns att få, som är kostnadsfri och öppen dygnet runt.

Hur tänker ni kring sjukskrivning och när arbetstagaren ska tillbaka i arbete igen. Finns någon plan, sker det till exempelvis stegvis?

– Det är så klart mycket individuellt. Några vill jobba direkt för att det hjälper dem att skingra tankarna. Andra behöver tid att komma tillbaka. Det finns ingen fast plan som gäller för alla. Vi brukar se över det tillsammans. Några behöver ganska lång tid på sig och får jobba deltid så länge som det är möjligt för dem att få en sjukskrivning. Ibland kan man också behöva se över arbetsuppgifter.

Hur informeras arbetskamraterna om det som har hänt?

– Det är helt upp till den som drabbats, hur de vill göra. De flesta vill berätta själv för sina kollegor, och i några fall ber de oss berätta. Några ber om att slippa svara på några frågor, eller få några kommentarer, eller ens en fråga hur de mår, men vill att kollegor ska veta.

Tror ni att det skulle vara bra med mer utbildning inom ämnet? Skulle det kännas tryggare?

– Jag tror inte att mer utbildning behövs. Vi har fått utbildning och kommunen har rutiner för hur vi håller oss uppdaterade och tillhandahåller stödfunktioner.

Spädbarnsfondens tips

Här är några konkreta tips på hur chefer och kolleger kan stötta en drabbad kollega när han/hon kommer tillbaka till jobbet:

  • Kom i kontakt tidigt. Våga visa deltagande.
  • Underlätta ett tidigt återvändande till arbetsplatsen om han/hon vill. Säg till exempel att han eller hon är välkommen på en kopp kaffe. Fråga också om han/hon behöver hjälp med någonting praktiskt.
  • Om många på arbetsplatsen vill ha kontakt, koordinera det.
  • Håll kontakten under sorg/sjukskrivning.
  • Informera kollegor i överensstämmelse med den drabbades önskningar.
  • Om möjligt, låt krav på arbete och prestation sänkas och anpassas till situationen.

Våga prata med den som sörjer

Det är ofta svårt att veta vad man ska säga till en medarbetare som har drabbats av förlust av ett barn eller en annan nära anhörigs död. Just den osäkerheten kan leda till att man helt undviker den drabbade och därför inte gör någonting alls; man varken pratar om det som har hänt eller ger stöd. Ta istället kontakt och visa att du är villig att prata om vad som hänt. Det behövs initialt inte mer än så från din sida.

Här följer några konkreta råd till medarbetare från föräldrar som förlorat barn:

Våga prata med den drabbade, det sårar mer att bli ignorerad.

Exempel på vad man kan säga är ”jag är så ledsen för det som har hänt”. Det räcker långt. Finns det något jag kan göra för att hjälpa dig? Jag tänker på dig är också exempel på vad man kan säga och göra.

Det finns kommentarer som kan såra och förminska förlustens betydelse, t.ex. “Tiden läker alla sår”, “Du har de andra barnen”, “Du har de andra att leva för”, “Du är så stark, du kan göra det “, ” Du kan få fler barn “. Undvik därför dessa kommentarer.

Undvik att berätta om andra som också har drabbats av förluster.

Säg inte “Jag förstår hur du har det”, om du inte har upplevt samma förlust själv.

Undvik att komma med välmenande råd tidigt under en sorgeperiod.

Mer läsning om hur man som arbetsgivare kan hantera förluster och sorg finns här.

Av Anneli Wikström

Recent Posts
0
%d bloggare gillar detta: