fbpx

Vilda har skapat konst för alla som lever med förlusten av ett litet barn

 In Startsidan

Vilda Kvist förlorade sitt första barn Boux. Nu vill hon göra 700 gungor i glas – ett för varje spädbarn som inte lever till sin ettårsdag. Hennes fem första alster finns nu att beskåda på Kina slott på Drottningholm.

– När vi fick veta detta att Boux hjärta inte slog ville jag bara träffa honom. Jag tänkte att de har fel, min kropp kommer att sätta igång hans hjärta igen. Det var en jättefin förlossning och jag har aldrig varit så lycklig som när han föddes och jag fick hålla honom. Min enorma kärlek till honom bar mig genom de första månaderna samtidigt som det förstås var helt outhärdligt, berättar Vilda.

– Det är den kärleken jag vill gestalta i det här verket. Verket heter “Hålla”, det hyllar och synliggör gränslandet mellan sorg och kärlek. Det är ett konstverk för alla som lever med förlusten av ett litet barn. En inte ovanlig men i modern tid sällan gestaltad erfarenhet, fortsätter hon.

Vilda minns att hon första tiden efteråt inte förstod hur världen runt omkring kunde fortsätta som vanligt. Hon var förkrossad och bar på en känsla av att inte vilja synas och hade helst gömt sig i en gigantisk svart sorgdräkt. Hon berättar att hon blev arg på Spädbarnsfondens minnespåse när hon först fick den men att den efter ett tag skänkte henne trygghet. Hon började bära på påsen, vart hon än gick, för att alla skulle se att hon var i sorg.

– Påsen blev som ett sorgeband. De som visste vad det var för påse visste vad jag befann mig i. Jag bar på den där påsen tills den föll i bitar, säger Vilda och skrattar till mellan tårarna som rinner då hon pratar om Boux.

“Barnet är starkt närvarande men man når det inte”

Vilda är konstnär och i sorgen efter Boux var det omöjligt att börja arbeta igen. För att möjliggöra arbete och få en yttre struktur sökte Vilda en kurs för yrkesverksamma konstnärer på Konstfack. Till en början ville hon arbeta med koder som synliggör och kommunicerar att man har sorg till omvärlden. Eller med något som på nåt vis kommunicerar att man är mamma fast man inte har sitt barn hos sig. Som gamla familjeporträtt där alla barnen är med i målningen, både de som överlevde och de som inte gjorde det.

– Jag hade en stark känsla av att jag inte fanns i början. Men jag visste att de här målningarna fanns. Men de var gjorda för så längesen. Var fanns någon med min erfarenhet gestaltad nu? Och vad var det viktigaste i min erfarenhet? Som jag inte fann någonstans? Så då började jag tänka om. Efter att ha arbetat väldigt länge med sorgflor insåg jag att det var det fantastiska med Boux jag ville gestalta. Barnet är ju en glädje också, oavsett hur lång eller kort tid det får stanna hos sina föräldrar.

Det var då idén om glasgungorna kom till. Vilda började gjuta gungor i glas, klassiska gungor som alla någon gång har suttit i och de skulle hissas högt upp – onåbara och närvarade.

– För det är så det är när man förlorat ett barn, barnet är starkt närvarande men man når det inte.

Kursen var ett samarbete med de Kungliga slotten och resulterade i grupputställningen ”Någon annanstans” på Kina slott.  Den drottning som fick Kina slott i födelsedagsgåva var drottning Lovisa Ulrika, även hon förlorade sitt första barn. Fyra av Vildas gungor hänger nu högt upp i träden i Drottningholms slottspark runtom Kina slott och en gunga hänger i den Ovala salongen som var de kungliga barnens lekrum.

Fotograf: Karin Björkquist

– Gungor förhåller man sig till hela livet, som ett litet barn, större barn, tonåringar som sitter och tjuvröker på dem och sen går de dit med egna barn och sedan barnbarnen, säger Vilda.

Under gungan i lekrummet ligger en omarbetad version av sorgfloret. Det har blivit filt, en rustning , ett skyddsnät av nästan 1000 små handformade keramiska bitar sammanfogade med ståltråd.

Fotograf: Karin Björkquist

Utställningen har förändrat andras bemötande av Vilda när hon pratar om Boux. Hon tänkte först att det här projektet kommer att vara så smärtsamt och sorgligt att ingen kommer vilja ta i det. Men så upptäckte hon att även främmande människor kunde ta till sig samtal utan att slå ner blicken och tystna när hon berättade om Boux och verket. Det blir möjligt tack vare att verket även bär på glädjen och kärleken.

Nu är Vildas plan att genomföra 700 unika gungor i kristall glas, en för varje spädbarn som inte överlever sitt första år. Tanken är att skapa 20 stycken om året vilket betyder att hon är 78 år när hon hänger upp den sista. Och hon hoppas att det så småningom kommer hänga gungor lite överallt i landet.

– Min förhoppning är att gungorna på sina 700 platser kan bli en plats för drabbade familjer att få vara med sina barn. Och att gungorna kan bli en ”brygga” till att få prata om sina saknade barn i samtal med andra där kärleken, sorgen, smärtan och glädjen får utrymme.

Vilda Kvist hänger upp gungan i trädet. Fotograf: Karin Björkquist.

Fakta: Vilda Kvist

Ålder: 42 år

Familj: Frun Eva Rocco Kenell, Boux som skulle ha blivit tre år i år och sonen Bonny-Bror som snart fyller två.

Yrke: Konstnär

Aktuell: Med verket Hålla i grupputställningen “Någon annanstans- materiella tolkningar av Kina slott”, på Drottningholm i Stockholm. Utställningen pågår till 22 augusti med förhoppning om förlängning.

Vilda på öppningen av utställningen. Fotograf: Ingela Bendt.

Här kan du läsa mer om utställningen. 

 

Av Anneli Wikström

 

 

 

 

Recent Posts
0
%d bloggare gillar detta: