Vilken kvinna har betytt extra mycket för dig i din förlust?

Posted mars 8, 2021

Idag är det internationella kvinnodagen och vi hyllar så klart alla starka härliga, modiga kvinnor där ute. Spädbarnsfonden frågade fem av våra medlemmar vilken kvinna som har betytt extra mycket för dem när de förlorade barn.

Therese och hennes mamma. Foto: Privat

Therese Lindgårde

Ålder: 42 år

Förlorade sonen Gabriel 31/1 2008.

”Min mamma Gunnel. Hon stod bredvid som ett stort och tryggt träd. Rötterna djupt i marken och grenarna som sträckte sig som hopp mot himlen. Vi skapade en djupare relation genom sorgen. Min pappa dog när jag var 8 år och mamma blev ensam med mig och mina 3 systrar. Gabriel är begravd bredvid sin morfar Göran.”

My Borg. Foto: Privat.

My Borg Åmansson

Ålder: 36 år

Förlorade dottern Leonie i oktober 2017.

”Min mamma Ylva var ett otroligt viktigt stöd för oss när vi förlorade vårt första barn Leonie i slutet av graviditeten. Hon släppte allt och flög ner för att vara med oss så vi kunde ta oss igenom förlossningen både fysiskt och psykiskt samt såg till att vi fick ovärderliga minnen med vår dotter.”

Malin Östensson. Foto: Privat

Malin Östensson

Ålder: 36 år.

Förlorade barn 2017.

”Den kvinna som betytt extra mycket för mig när jag förlorade min dotter är min mamma, hon var med under förlossningen och gav mig mycket stöd i sorgen och hjälpte mig mycket med praktiska saker som begravning med mera. ”

Tove Spånberg och sonen Henry. Foto: Privat.

Tove Spånberg

31 år

Förlorade sonen Henry Nicklas Spånberg den 19 december 2018, 5 dagar efter födseln.

”Det finns så många kvinnor som fanns där för mig när jag förlorade min Henry; en vän som själv förlorat sin dotter, en vid den tiden främling som också förlorat sitt barn samt min syster som själv hade en nyfödd dotter. Men den kvinna som betydde och betyder extra mycket för mig är min mamma Unn Bakken Spånberg. Hon fanns och finns där oavsett vad, hon lyssnade och försöker förstå. Från första stund har hon visat sin kärlek till Henry lika självklart som alla andra hennes barnbarn och framförallt så stod hon alltid kvar vid min sida oavsett hur högt jag än skrek, hur mycket jag än drog mig undan och hur gärna jag än ville försvinna. Hennes stöd var och är så starkt och på så många sätt att utan henne hade jag aldrig kunnat andas igen efter att Henry dog. Hon fanns och finns där osjälviskt i sin egen förlust och gör allt för mig och min familj.”

Ingela Bendt. Foto: Privat

Ingela Bendt

Miste tvillingar för 35 år sedan – 1985 och 1986, (en av dem i plötslig spädbarnsdöd).

”Då jag miste barnen var livet fyllt av att starta Spädbarnsfonden. Men för att få kraft vände jag mig bland annat till ett par kvinnliga förebilder.

Den ena var författaren Ellen Key (1849-1926) vars texter om stillhet, skönhet och att samla sin själ i tystnaden gav mig styrka och fick mig

att orka. Jag var stipendiat i i hennes hem Ellen Keys Strand vid Vättern, söder om Vadstena i Östergötland året efter förlusten.

Det blev en bok med tiden Ett hem för själen Ellen Keys Strand och jag lägger också ut citat i Ellen Key Säger på Facebook och instagram .

Den andra är den amerikanska konstnären Georgia O´Keeffe, (1887 -1986) som flyttade till öknen i New Mexico, från New York, som hon var tvungen att lämna, kvävd av storstadens instängdhet. I sydvästra USA;s stora öknar hittade hon hem under de stora himlarna och i de oändliga vidderna och hon kunde återigen måla och komma till ro. Jag har åkt hennes fotspår bland ökenbergen och sökt det hon hittade. Det var helande och hjälpte mig att komma till botten med mitt sorgearbete.”

Av Anneli Wikström