Vilken kvinna har betytt extra mycket för dig i din förlust?
Idag är det internationella kvinnodagen och vi hyllar så klart alla starka härliga, modiga kvinnor där ute. Spädbarnsfonden frågade fem av våra medlemmar vilken kvinna som har betytt extra mycket för dem när de förlorade barn.
Therese och hennes mamma. Foto: Privat
Therese Lindgårde
Ålder: 42 år
Förlorade sonen Gabriel 31/1 2008.
”Min mamma Gunnel. Hon stod bredvid som ett stort och tryggt träd. Rötterna djupt i marken och grenarna som sträckte sig som hopp mot himlen. Vi skapade en djupare relation genom sorgen. Min pappa dog när jag var 8 år och mamma blev ensam med mig och mina 3 systrar. Gabriel är begravd bredvid sin morfar Göran.”
My Borg. Foto: Privat.
My Borg Åmansson
Ålder: 36 år
Förlorade dottern Leonie i oktober 2017.
”Min mamma Ylva var ett otroligt viktigt stöd för oss när vi förlorade vårt första barn Leonie i slutet av graviditeten. Hon släppte allt och flög ner för att vara med oss så vi kunde ta oss igenom förlossningen både fysiskt och psykiskt samt såg till att vi fick ovärderliga minnen med vår dotter.”
Malin Östensson. Foto: Privat
Malin Östensson
Ålder: 36 år.
Förlorade barn 2017.
”Den kvinna som betytt extra mycket för mig när jag förlorade min dotter är min mamma, hon var med under förlossningen och gav mig mycket stöd i sorgen och hjälpte mig mycket med praktiska saker som begravning med mera. ”
Tove Spånberg och sonen Henry. Foto: Privat.
Tove Spånberg
31 år
Förlorade sonen Henry Nicklas Spånberg den 19 december 2018, 5 dagar efter födseln.
”Det finns så många kvinnor som fanns där för mig när jag förlorade min Henry; en vän som själv förlorat sin dotter, en vid den tiden främling som också förlorat sitt barn samt min syster som själv hade en nyfödd dotter. Men den kvinna som betydde och betyder extra mycket för mig är min mamma Unn Bakken Spånberg. Hon fanns och finns där oavsett vad, hon lyssnade och försöker förstå. Från första stund har hon visat sin kärlek till Henry lika självklart som alla andra hennes barnbarn och framförallt så stod hon alltid kvar vid min sida oavsett hur högt jag än skrek, hur mycket jag än drog mig undan och hur gärna jag än ville försvinna. Hennes stöd var och är så starkt och på så många sätt att utan henne hade jag aldrig kunnat andas igen efter att Henry dog. Hon fanns och finns där osjälviskt i sin egen förlust och gör allt för mig och min familj.”
Ingela Bendt. Foto: Privat
Ingela Bendt
Miste tvillingar för 35 år sedan – 1985 och 1986, (en av dem i plötslig spädbarnsdöd).
Av Anneli Wikström
