Anhöriga

Vad kan man göra?

Som vän eller nära anhörig står man ofta handfallen när man vill hjälpa en förälder som nyss förlorat sitt lilla barn. Det känns svårt att veta hur man gör rätt, det går inte ens att förutse, eftersom varje person reagerar olika vid kris och sorg. Det bästa rådet man kan ge är att ställa frågan till föräldrarna: ”Vad kan jag göra för dig”? I den akuta sorgen kan det vara skönt att få hjälp med praktiska saker så som matlagning, tvätt och gräsklippning. Sådant blir lätt oväsentligt för föräldrarna men är en stor hjälp för stunden.

Här är några praktiska tips som kan vara bra att tänka på om du vill göra en värdefull insats för en anhörig eller vän vars barn nyligen dött:

  • Ta kontakt även om du inte vet vad du ska säga. Säg exempelvis bara ”Hej, jag ville bara höra av mig.”
  • Skicka SMS, skriv brev, visa att du finns där för dem – även om du inte får svar.
  • Hälsa på! Ibland kanske det inte passar, din kompis kan vara ledsen, trött eller bara inte orkar träffa någon. Men det betyder mycket att du visar din omtanke.
  • Kom med färdig lagad mat eller fikabröd. Det finns inget som är så jobbigt den första tiden som att försöka planera eller ens tänka på något så ovidkommande i sammanhanget som att laga mat.
  • Våga fråga om det som hänt. Om din vän inte vill prata så säger han eller hon till. För föräldern som mist ett litet barn innebär den första tiden mycket tankar och bearbetande. Det finns då inget värre än upplevelsen av att ingen vågar fråga om barnet eller undviker ämnet. Du kan säga ”vill du berätta om honom/henne?”
  • Om det finns syskon i familjen, ställ gärna upp som barnvakt. Ett litet barn som nyligen förlorat ett litet syskon, kanske inte alltid förstår allt som hänt, än mindre vill vänja sig vid att ens föräldrar är ledsna och orkeslösa. Fråga om du kan hjälpa till med syskonet. Men kom ihåg, ibland kan det vara väldigt jobbigt att vara ifrån sitt levande älskade barn, om ens bara en kort stund, så fråga hur du bäst gör nytta. Kanske bara komma hem och leka en stund, hemma hos familjen medan föräldrarna får en stunds vila?
  • Fråga om du kan hjälpa till med andra saker, som till exempel betala räkningar, gå och handla på stan, framkalla bilder, påta i trädgård eller liknande. För vissa föräldrar i sorg kan det vara helt oöverstigligt att ta sig an de mest vardagliga sysslorna, särskilt om det innebär att ta sig ut bland folk. För andra är det just något konkret ”projekt” eller dagligt uppdrag man behöver. Fråga – din vän eller anhörig kan behöva dig för att komma igång med någonting, och finna kraft i att ni gör det tillsammans.

Spädbarnsfondens slutna forum för anhöriga till dem som mist ett litet barn>> 

Ansök om medlemskap i vårt slutna forum för anhöriga för att möta andra närstående i samma situation. Ge och få stöd av varandra. En plats att dela sorg och samtidigt ett ställe att stötta varandra.

Några råd till anhöriga

Förr var det tradition att gå hem till den som sörjde. Nu är det mer vanligt att man håller sig borta från den som sörjer men ingen vill bli lämnad ensam i sin sorg. Var inte rädd för att säga fel saker. Det största sveket är att inte ta någon kontakt alls. Visa att du vet vad som hänt. Gå inte förbi med bortvänd blick utan våga stanna upp och se den sörjande i ögonen. Ett vänligt ord, en kram eller klapp på handen säger ofta mer än tusen ord.

Många som står nära de sörjande är rädda för att de själva inte ska orka med. Det gör ont att uppleva sorg hos människor man älskar och känna att man inte förmår hjälpa dem ut ur smärtan.

Att föräldrarna eller du själv brister ut i gråt inte är farligt. Föräldrarnas sorg lindras inte genom att man gömmer undan den. Det finns inte några genvägar genom sorgen, den måste genomlevas.

För många föräldrar kan välmenta ord upplevas som kränkande. Några av de fraser du bör undvika är:

”Vilken tur att ni kan få fler barn” (att få fler barn ersätter ju inte det barn man saknar)
”Livet går vidare”
”Det var ju tur att ni inte fick med er barnet hem”
”Det finns de som har det värre”
”Ni är unga”
”Det finns en mening med allt”
”Tur att barnet dog nu och inte när det blev äldre”

En annan viktig aspekt är att inte jämföra sorg. Tex: “Jag vet hur det känns, min farmor/anhörig/hund dog förra året.” Det bästa är om man bara vill lyssna, vara där och lyssna lite mer. Vill du ha mer information eller känner dig osäker och vill ha råd, kontakta gärna vårt kansli! Tack för att du finns!

Tänkvärt

Det är svårt att göra rätt
(av Jane Morén )Om du säger till mig ”Hur mår du?”
med sympati och medkänsla i din röst,
så svarar jag ”Jag mår bra”,
därför att prata om min förlust med dig idag är alltför smärtsamt.

Om du träffar mig och inte nämner förlusten som upptar mina tankar, så tror jag att du inte bryr dig tillräckligt om mig, eller är för rädd för att det du säger ska göra mig ledsen.

Det är svårt att göra rätt.

Om du säger ”Jag är ledsen för att ditt barn dog”, så blir det svårt för mig att svara.
Vad förväntar du att jag ska säga? Jag vill säga ”Jag är också ledsen!”,
eller ”Det är fruktansvärt!”.

Jag vill skrika ”Det är inte rättvist!”
Men jag gör det inte, för jag vill inte bli upprörd idag.

Inte inför dig.

Så jag svarar ”Tack”.
Ett tack som betyder så mycket mer än så.
Det betyder tack för att du bryr dig.
Tack för att du försöker hjälpa.
Tack för att du förstår att jag fortfarande lider.

Om du inte vet vad du ska säga till mig så gör det ingenting.
Jag vet inte heller vad jag ska säga till dig.
Om du ser mig le eller skratta, tro inte att jag glömt mitt barn för en stund.

Det har jag inte,
det kan jag inte,
och kommer aldrig att göra.
Säg att jag ser ut att må bra idag.
Jag kommer att förstå vad du menar.
Jag börjar bli bra på att läsa mellan dina rader.
Om du träffar mig och tycker jag ser upprörd eller ledsen ut,
så har du antagligen rätt.

Idag är det kanske en minnesdag för mig,
eller någon händelse har utlöst en våg av sorg inne i mig.
Om du inte säger någonting så tror jag att du inte bryr dig,
men om du skulle säga något,
kanske det gör allt värre.

Försök fråga mig om jag vill prata,
men bli inte förvånad om jag säger nej.

Det är svårt att göra rätt.
Ge inte upp mig, snälla ge inte upp.
Jag behöver dina försök,
hur små eller banala du än tycker att de är.

Jag behöver dina tankar.
Jag behöver dina böner.
Jag behöver din kärlek.
Jag behöver din envishet.
Jag behöver allt detta, men framförallt vill jag bli behandlad som vanligt.
Som jag brukade bli, innan allt detta hände.
Men jag vet att det är omöjligt.
Den där obekymrade naiva personen
är borta för evigt, och det sörjer jag också.

Det är svårt att göra rätt.

Kontakta oss

Skicka oss gärna ett e-mail så svarar vi så fort vi kan! Varma hälsningar Spädbarnsfonden

Not readable? Change text.
0