fbpx

När ett barnbarn dör

Den dubbla sorgen

Spädbarnsfonden belyser problematiken med att mista ett barnbarn. I Norge har vår systerorganisationen fördjupat sig i frågan sedan en längre tid. Där har också en ideel förening bildats av engagerade mor- och farföräldrar. En förening för samtal och erfarenhetsutbyte i att hantera sin dubbla sorg med sitt eget barn och sitt barnbarn.

Text: Norska landsforeningen uventet barnedöd och Michel Östlund.

Att mista ett barnbarn är en ofattbar tragedi. Det är i strid med naturen att överleva sitt barnbarn. Som mormor, morfar, farmor eller farfar får du en dubbel sorg. Både över ditt barnbarn och den sorg som du känner för ditt eget barn. Många sätter sin egen sorg på ”vänt”. De fokuserar naturligt sorgen och stödet till sitt eget barn. Omvärlden glömmer också lätt bort mor- och farförldrarnas sorg. Det kan ibland upplevas som extra tungt och ensamheten kan bli stor. Att hjälpa sitt eget barn är för många det allra viktigaste. Flera föräldrar berättar att de

kommit närmare sitt barn efter tragedin, familjebanden blir starkare. Samtidigt är det dock inte ovanligt att konflikter och missförstånd uppstår. Det är lätt att bli sårad när man är i sorg. Det finns ofta också många outtalade förväntningar.

”Jag kände inga egna sorgbehov i början, jag var så upptagen med att min dotter skulle överleva”

Far- och morföräldrarna tillhör ibland en  annan generation än föräldrarna. De kan ha en annan syn på hur de ska förhålla

sig till det döda barnbarnet. Det har skett en stor förändring de senaste tjugo åren. Tidigare var det en vanlig uppfattning att man skulle lägga förlusten av sitt döda barn bakom sig så fort som möjligt. Man skulle inte se sitt döda barn och barnet skulle glömmas så fort som möjligt. Man skulle inte ens prata om barnet, det kunde riva upp sorgen. Genom att undgå att prata om barnet så skulle man skona föräldrarna.

”Jag miste kontakten under en period  med min dotter. Jag visste inte vad jag gjort för fel, jag ville ju bara hjälpa henne ”

Eventuella syskon skulle inte delta i några rituler, och ofta fick de ingen information alls. Idag är det vanligt att föräldrar och mor- och farföräldrar får hålla i det döda barnet och ta bilder och tar ett gemensamt avsked. På så sätt uppnår men en gemensam relation till barnet som blir oerhört viktigt.Det förekommer ibland att mor- farföräldrarna blir avvisade av de sörjande föräldrarna. Sorgen kan skapa stor sårbarhet och irritation och föräldrarna kanske inte ens orkar ta emot hjälp.

Eller kan visa sin tacksamhet på ett bra sätt. Att de avvisar behöver inte betyda att de inte har behov av hjälp. Kanske det bara inte passar just denna dag. Här behövs det stor förståelse och tålamod att kanske hjälpa till på något annat sätt.

För några år sedan möttes två far- och morföräldrar på en middag och delade sina erfarenheter från sin sorg av sina barnbarn och relationen till sina barn. De insåg att det fanns lika mycket komplikationer som starka och fina band när det svåra uppkommer. De beslöt att starta en förening för mor- och farföräldrar i Norge och gensvaret blev stort. Det dröjde inte så lång tid förrän föreningens facebooksida översvämmades av dialog. Och efter ett tag ordnades möten runt om i Norge för träffar och utbyta av erfarenheter och hjälp till varandra.
Föreningen är unik i sitt slag och visar behovet av att hantera denna dubbla sorg på ett konstruktivt sätt. Spädbarnsfonden stöttar intresset av att starta en liknande förening i Sverige.

Om du är i samma situation, hör gärna av dig till oss. Den dubbla sorgen behöver synliggöras.

Fler texter om den dubbla sorgen finns i Spädbarnsfondens Magasin nr 6>>

Fler texter skrivna av mor- och farföräldrar, klicka på länkarna för att läsa:

Elias – En text av en mormor

Ett saknat barnbarn

Kontakta oss

Skicka oss gärna ett e-mail så svarar vi så fort vi kan! Varma hälsningar Spädbarnsfonden

Not readable? Change text.
0