Verksamhetssamordnare sökes!
Vill du göra skillnad? Bli vår nästa verksamhetssamordnare! I din tjänst hos oss blir du en del av en organisation som arbetar för att stötta [...]
Johanna Åberg är distriktssamordnare i Kronoberg. I distriktet finns även stödperson Johanna Sjöberg. Om du vill komma i kontakt med andra föräldrar, prata med någon eller höra vilka träffar och aktiviteter vi anordnar i din närhet kan du kontakta distriktssamordnaren på smaland@spadbarnsfonden.se
Känner du att du kommit en bit i din egen sorg och vill stötta och hjälpa andra genom att hålla i aktiviteter i Kronoberg så är du också varmt välkommen att höra av dig.
För att ta del av information om vad som händer i Kronoberg får ni gärna anmäla er till Spädbarnsfondens nyhetsbrev via hemsidan – och välj där Kronoberg.
Presentation av Johanna
Mitt namn är Johanna, född 1986. Jag har fyra barn i livet födda 2005, 2009, 2014 och 2016.
I juli 2012 hände det som bara inte får hända. Nilas, vår efterlängtade son, somnade in i min mage. Hela graviditeten var en enda lång berg- & dalbana och vi visste varken ut eller in. Han var svag i sina rörelser och på ultraljud kunde man se avvikelser som inte riktigt kunde förklaras. I v 34 friskförklarades vår Nilas av läkaren som då gjorde det sista ultraljudet på vår son. Men vecka 36+5 gav vår kämpe upp och hans hjärta slutade att slå.
När Nilas sedan föddes så var det inte alls en frisk kille som kom ut, utan en svårt sjuk liten kämpe. Han hade många missbildningar, men för oss helt perfekt. Det gjordes många tester och till slut i mars 2014 fick vi svar. Nilas led av två kromosomavvikelser, varav den ena aldrig tidigare upptäckts någonstans i världen. Efter dessa svar kollades jag och min man upp och det visade sig att vi båda bär på denna ovanliga avvikelse vilket gör att vi har 25% risk/graviditet att få ett sjukt barn.
Nilas är en självklar medlem i vår familj, även för barnen. Han syns inte men vi bär honom med oss i våra hjärtan vart vi än går.
Jag kom i kontakt med Spädbarnsfonden ett par månader efter Nilas, då jag sökte kontakt med andra som gått igenom detta hemska. Jag kände mig ensam. Men det fanns ingen mötesplats i vår närhet så jag började fråga om det inte kunde starta upp något för oss här i Småland. Jag fick då förslaget från kansliet att själv starta en samtalsgrupp för oss. Jag behövde ca 1 år att fundera på det innan jag vågade ta steget, sen var jag redo för jag vet hur viktigt det är att känna samhörighet efter en sådan stor förlust. Vi är inte ensamma!
Johanna Åberg, februari 2017.