Tåligt och ömtåligt

Jag köpte silke på vävmässan i höstas. Det var min enda klara tanke inför uppdraget att väva bårtäcken till de minsta. Längtan efter att väva i silke handlade om lystern, om det mjuka och skimrande.

Jag har fortfarande inte nystat upp de härvorna för att göra vävspolar. Materialvalet till det första täcket blev i stället högmerceriserad bomull i övre varp och ull i bottenvarpen. Inslag i tunnaste lin till ovansidan och ull till bottenväven. Verkligheten kom i kapp. Bårtäckena kommer att användas i många år framöver. De kommer att vikas upp och vikas ihop, gång efter gång. Via Spädbarnsfonden kommer de att skickas runt i landet, vandra från hand till hand, från förälder till förälder.

På något sätt blandade jag ihop ärende och förlust när jag köpte silket. Jag har vita bårtäcken i ateljén, ett av dem är i silke och jag vet av erfarenhet att det behöver tas om hand efter att det använts. Inser nu att en viss robusthet i materialet måste möta ömtåligheten i förlusten. De här bårtäckena måste klara sig lite mer på egen hand.

Foto: Birgitta Nordström