Svepefiltar och bårtäcken till de minsta

Jag minns den skotskrutiga utflyktsfilten i baksätet på pappas bil. En Ford byttes mot en Saab men filten förblev densamma och följde till den nya bilens baksäte. Det är bra att ha en filt [...]

Med rätta kan du ställa dig frågan: Är det inte dags att bli färdig med bårtäckena snart? Hög tid att skriva om hur det egentligen förhåller sig: Fyra vävstationer är parallellt aktiva under [...]

Jag köpte silke på vävmässan i höstas. Det var min enda klara tanke inför uppdraget att väva bårtäcken till de minsta. Längtan efter att väva i silke handlade om lystern, om det mjuka och [...]

Vitt är för mig avskedets, sorgens och dödens färg. Men, invänder kanske du, vitt är inte en färg. Då svarar jag att i det vita får skuggan färg och strukturer blir till otaliga nyanser. Lågmält [...]

Jag har fått låna en barnkista för att kunna ta mått och pröva vävens följsamhet. Kistan står bredvid vävstolen. Det är en medveten placering, jag vill upprätthålla koncentrationen under arbetets [...]

När jag väver känner jag hur tiden passerar genom kroppen, foten trampar fram ett skäl i taget. Rytmen, ljudet av pedalernas metallringar som klingar för varje nytt inslag, tråden som skyttlas [...]

Först varpning och pådragning. Sen är det dags att sätta sig framför vävstolen, fästa blicken på alla trådar, sortera från skälstickorna längst bak och börja solva. Det är som att titta in i [...]

Ett barn dör. Och jag får vara med och väva täcket som kanske ska smycka den lilla kistan vid begravningen. Jag tror att det är det finaste uppdrag jag någonsin fått. Som att väva sig rakt in i [...]